Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att neutralisera syror, det vill säga dess förmåga att tåla tillskott av vätejoner utan att pH sänks.
Alkaliniteten används som ett sätt att beskriva de naturliga förutsättningar givna av geologin i avrinningsområde kring en sjö. Sjöar som ligger i avrinningsområden som domineras av lättvittrad, kalkrik berggrund och kalkrik jord har oftast hög alkalinitet medan sjöar i områden dominerade av granit har lägre alkalinitet.
Sjöar delas in i två klasser utifrån hur hög alkalinitet de har (bokstäver inom parantes används för kodbeteckningen):
- lågalkalina, med alkalinitet mindre än eller lika med en milliekvivalent per liter (L)
- högalkalina, med värden över milliekvivalent per liter (H).
Kriterierna för alkalinitet är samma som i den tidigare version av typologi som använts i första och andra vattenförvaltningsperioden.