Konnektivitet handlar om påverkan av till exempel dammar och vägtrummor som stänger av eller hindrar fri passage och spridning av djur och växter i vattensystemen.
Det är många organismer som är beroende av att kunna vandra mellan olika delar av vattensystemen. Det mest kända exemplet är de havsvandrande laxfiskarna men det finns många fler exempel på vandrande arter som är viktiga för ekosystemen.
Parametrar för klassificering
Parametrar som nyttjas för varje vattenkategori är markerade med kryss i tabellen.
| Parametrar | Sjöar | Vattendrag |
| Förekomst av artificiella vandringshinder | x | x |
| Fragmenteringsgrad | x | |
| Barriäreffekt | x |
Parameterbeskrivning
Förekomst av artificiella vandringshinder
Bedöms genom kartläggning av vilka vandringshinder, konstgjorda och naturliga, som finns i vattensystemet med hjälp av till exempel SMHIs dammregister eller biotopkartering. Hur många konstgjorda vandringshinder det finns och var de är placerade avgör vilken statusklass vattenförekomsten har.
Fragmenteringsgraden
Ett relativt mått på hur osammanhängande vattenvägen är genom vattenförekomsten. Den räknas ut som 100 (%) minus den längsta sammanhängande sträckans andel (%) av hela vattenförekomstens längd.
Barriäreffekt
Ett mått på hur stor del av vattenförekomsten som är avstängd från organismvandring på grund av artificiella vandringshinder. Barriäreffekten beräknas som hur stor andel av vattenförekomsten som ligger uppströms nedersta artificiella vandringshindret i vattenförekomsten. 100 (%) minus andel sträcka upp till hindret (%).
Mer information
Proceduren är detaljbeskriven i Naturvårdsverkets handbok 2007:4, bilaga C kapitel 2