För att få kallas diffus källa är det spridningssättet i miljön som är den avgörande faktorn. Läckage från verksamheter och nedfall av luftburna föroreningar som inte har någon tydligt definierad utsläppspunkt är exempel på diffusa källor.
Svåra att härleda
Till diffusa källor räknas exempelvis läckage från jordbruksmark och skogsbruksmark, enskilda avlopp eller nedfall av luftföroreningar. Till denna kategori räknas även dagvatten, även om det i vissa fall finns väl definierade utsläppspunkter för dagvatten. Näringsämnen (kväve och fosfor), metaller, bekämpningsmedel och försurande ämnen hör till de föroreningar som till stor del härstammar från diffusa utsläpp.
Svåra att åtgärda
De diffusa källorna är mycket svårare att avgränsa och åtgärda än punktkällorna. Ämnen som belastat jorden under lång tid fortsätter att läcka ut länge efter det att användningen slutat. Åtgärder för att motverka utsläpp från diffusa källor måste inriktas på de sätt på vilka olika ämnen hanteras inom jord- och skogsbruk, transporter, energiproduktion och avfallshantering och liknande.