Fågeldirektivet

Sverige har förbundit sig att skydda landets fågelfauna.

Fågeldirektivet behandlar bevarande av alla fågelarter som förekommer naturligt inom EU:s medlemsstater. Det omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av fåglarna och reglerar hur de utnyttjas.

Utpekade områden

Vattenområden som skyddas enligt fågeldirektivet ska ingå i vattendirektivets register över skyddade områden. 

Särskilda krav

Av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet framgår det att arter och livsmiljöer inom områden som ingår i Natura 2000-nätverket ska beredas ett särskilt skydd. Målet är att säkerställa att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter eller livsmiljöer som omfattas av skyddet.

Svensk lagstiftning

I Sverige har bestämmelserna i direktiven genomförts som bestämmelser om områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. För vattenförekomster som helt eller delvis ingår i Natura 2000-områden enligt 7 kap. 27 § miljöbalken ska gynnsam bevarandestatus uppnås. I 16 och 17 §§ områdesskyddsförordningen finns det övergripande beskrivningar av vad detta kvalitetskrav innebär.

De mer specifika kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus i ett Natura 2000-område framgår av den bevarandeplan och skötselplan som ska upprättas för ett sådant område.

Mer information

VISS-Hjälp: Om art – och habitatdirektivet

EUR-Lex: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (kodifierad version).

Fågeldirektivet är införlivat i den svenska lagstiftningen bland annat genom Artskyddsförordningen och Naturvårdsverkets förteckning över naturområden som avses i 7 kapitlet, 27 § i miljöbalken.
Även jaktlagen och skogsvårdslagen med flera, är påverkade av direktivet.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.