Sverige har förbundit sig att skydda landets fågelfauna.
Fågeldirektivet behandlar bevarande av alla fågelarter som förekommer naturligt inom EU:s medlemsstater. Det omfattar skydd, skötsel, förvaltning och kontroll av fåglarna och reglerar hur de utnyttjas.
Utpekade områden
Vattenområden som skyddas enligt fågeldirektivet ska ingå i vattendirektivets register över skyddade områden.
Särskilda krav
Av art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet framgår det att arter och livsmiljöer inom områden som ingår i Natura 2000-nätverket ska beredas ett särskilt skydd. Målet är att säkerställa att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter eller livsmiljöer som omfattas av skyddet.
Svensk lagstiftning
I Sverige har bestämmelserna i direktiven genomförts som bestämmelser om områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. För vattenförekomster som helt eller delvis ingår i Natura 2000-områden enligt 7 kap. 27 § miljöbalken ska gynnsam bevarandestatus uppnås. I 16 och 17 §§ områdesskyddsförordningen finns det övergripande beskrivningar av vad detta kvalitetskrav innebär.
De mer specifika kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus i ett Natura 2000-område framgår av den bevarandeplan och skötselplan som ska upprättas för ett sådant område.
Mer information
VISS-Hjälp: Om art – och habitatdirektivet
EUR-Lex: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (kodifierad version).
Fågeldirektivet är införlivat i den svenska lagstiftningen bland annat genom Artskyddsförordningen och Naturvårdsverkets förteckning över naturområden som avses i 7 kapitlet, 27 § i miljöbalken.
Även jaktlagen och skogsvårdslagen med flera, är påverkade av direktivet.