Särskilda krav för skyddade områden

Det finns särskilda krav som ska uppfyllas för de vattenförekomster som ingår i ett skyddat område och som omfattas av EU-direktivets bilaga IV.

Krav enligt dricksvattenföreskrifterna

För dricksvatten finns det särskilda krav som ska vara uppfyllda enligt dricksvattendirektivet.

Detta direktiv syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet. samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent.

Dricksvattendirektivet omfattar enbart vatten som är avsett för konsumtion efter rening, men råvattenkvalitet övervakas i vattenförekomsten på grund av förbudet mot försämring.

Kraven enligt dricksvattendirektivet har genomförts i Sverige framför allt genom Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter (SLVFS 2001:30). I 7 § i föreskrifterna anges det vilka krav som gäller för dricksvatten.

Det ska inte innehålla mikroorganismer, parasiter och ämnen i sådant antal eller sådana halter att de kan utgöra en fara för människors hälsa, och
uppfylla de gränsvärden som anges i bilaga 2, avsnitt A och B. (LIVSFS 2015:3)

Det är viktigt att notera att dessa krav avser kvaliteten på dricksvattnet efter rening, det vill säga inte råvattenkvaliteten i vattenförekomsten.

Nytt dricksvattendirektiv

EU har beslutat om ett nytt dricksvattendirektiv som trädde i kraft 12 januari 2021. Detta ska införlivas i svensk lagstiftning senast 12 januari 2023. I det nya direktivet övervakas fler ämnen bland annat PFAS, bisfenol A, uran och mikrocystin-LR. Det blir också tydligare krav på råvattenkvalitén.

Tillfredsställande badvattenkvalitet

Badvattendirektivet är ett komplement till vattendirektivet som syftar till att skydda människors hälsa i vattenförekomster där en behörig myndighet förväntar sig att ett stort antal personer badar.

I enlighet med badvattendirektivet ska vatten som har pekats ut som badvatten i medlemsstaterna uppnå åtminstone tillfredsställande badvattenkvalitet, avseende bland annat halter av mag- och tarmbakterier (Escherichia coli och intestinala enterokocker) samt cyanobakterier. Utgångspunkten är den senaste badsäsongen samt de tre föregående badsäsongernas resultat.

Badvattendirektivet har genomförts i Sverige främst genom bestämmelser i badvattenförordningen och Havs och vattenmyndighetens badvattenföreskrifter (HVMFS 2012:14).

För alla ytvattenförekomster som helt eller delvis utgör badvatten enligt badvattenförordningen har vattenmyndigheten fastställt kravet att badvattnet i vattenförekomsten ska ha tillfredsställande badvattenkvalitet.

Det innebär att den del av vattenförekomsten som av kommunen har förklarats som badvatten ska uppnå tillfredsställande kvalitet i enlighet med 7 § badvattenförordningen och de specificerade kraven på badvattenkvalitet i Havs och vattenmyndighetens badvattenföreskrifter (HVMFS 2012:14).

Gynnsam bevarandestatus för arter

Enligt art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet ska arter och livsmiljöer inom områden som ingår i Natura 2000-nätverket beredas ett särskilt skydd.
Målet att säkerställa att en gynnsam bevarandestatus uppnås för de arter eller livsmiljöer som omfattas av skyddet.

I Sverige har bestämmelserna i direktiven genomförts som bestämmelser om områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken. För vattenförekomster som berörs av Natura 2000-områden enligt 7 kap. 27 § miljöbalken ska alltså gynnsam bevarandestatus uppnås. I 16 och 17 §§ områdesskyddsförordningen finns det övergripande beskrivningar av vad detta kvalitetskrav innebär.

De mer specifika kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus i ett Natura 2000-område framgår av den bevarandeplan och skötselplan som ska upprättas för sådana områden. I de fall där det finns en konflikt mellan kraven för att uppnå gynnsam bevarandestatus för ett Natura 2000-område och för att uppnå god ekologisk status eller potential i en vattenförekomst, ska de krav som gäller för att uppnå gynnsam bevarandestatus ha företräde.

Miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten

Länsstyrelsen i Västra Götalands län ansvarar över en förteckning av musselvatten som ska skyddas enligt förordningen 2001:554 om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (14 FS 2002:474).

Naturvårdsverket håller en förteckning över fiskvatten som ska skyddas enligt förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten (NFS 2002:6)

Tidigare direktiv om fiskvatten och skaldjur

Både fiskvattendirektivet och skaldjursdirektivet upphörde att gälla den 22 december 2013 och ersättes av kraven i vattendirektivet, förutom mikrobiell tillväxt i musselkött.

Kvalitetskraven från direktiven finns fortfarande kvar i svensk lagstiftning via förordning (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten.

Målet med fiskvattendirektivet var att bevara eller förbättra kvaliteten på livsmiljöer för sötvattensfisk. Skaldjursdirektivets syfte var att främja livsmiljöer för skaldjur för att på så sätt bidra till hög kvalitet på skaldjursprodukter avsedda för mänsklig konsumtion.