De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är stödfaktorer till de biologiska kvalitetsfaktorerna och används endast i statusklassificeringen om både de biologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna klassificerats som hög status.
Anledningen till detta är att syftet med vattenförvaltningen är att biologin ska må bra. Om biologin är måttlig eller sämre styr detta statusklassificeringen.
Men, precis som för fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer är de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna viktiga som stöd vid expertbedömningar. De är också viktiga för att tydliggöra kopplingen mellan påverkan och miljöeffekt samt som stöd vid åtgärdsplanering.
De tre kvalitetsfaktorer som bedöms är konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd.
Konnektivitet beskriver möjligheten för djur och växter att sprida sig eller röra sig upp- och nedströms längs vattendrag, längs grunda vattenområden i sjöar och kustvatten samt möjligheterna till spridning och passage till omkringliggande landområden.
Hydrologisk regim i sjöar och vattendrag beskriver flöde och vattenståndsförändringar. I kustvatten motsvaras denna kvalitetsfaktor av hydrografiska villkor som beskriver till exempel tidvattenregim och strömmar.
Morfologiskt tillstånd beskriver den fysiska formen hos vattenförekomsten, till exempel aspekter som djupförhållanden och bottensubstratets sammansättning.
| Bedömningsgrunder | Sjöar | Vattendrag | Kustvatten |
| Konnektivitet | x | x | x |
| Hydrologisk regim | x | x | (x)1 |
| Morfologiskt tillstånd | x | x | x |
1I kustvatten bedöms kvalitetsfaktorn Hydrografiska villkor som motsvarande kvalitetsfaktor.
Mer information
Havs- och vattenmyndigheten: Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013: 19)
Havs-och vattenmyndigheten: Statusklassning av ytvatten